En gång jag såg blott snö och is allt över land och hav.
I tusenden av år så låg, ser du berget märkt därav.
Jag färdats fram, i tiden rest, jag skådat frön som gro.
Sett landet födas fram och bli, sett fränder som där bo.
Åh åh hör hjärtan slå.
Ej gives frid och ro.
Åh åh kan någon så
Tro mer där finns att få?
Jag sett hur huset sakta byggts, sett sten bli lagd till sten.
Och murliv under solen såg jag blänka i dess sken.
Skift till skift där löp och band, till skydd mot köld och blåst.
Nu vittrar bruk, nu faller sten, nu viner vinden hårt.
Åh åh hör hjärtan slå.
Ej gives frid och ro.
Åh åh kan någon så
Tro mer där finns att få?
Nu skakar märg och ben!
Nu skälver land och darrar hav.
Vilt färdas vanvård fram!
Nu dansas dödsdans på vår grav.
Skift till skift där löp och band, till skydd mot köld och blåst.
Nu vittrar bruk, nu faller sten, nu viner vinden hårt.