Dejelill och Lagerman de lade om råd
"Säg, vill du mig vänta ett år eller två?"
Så månde ju min sorg förgångna
"Ja, väl kan jag vänta ett år eller två,
ja fast det vore allt uti tjugo år"
Så månde ju min sorg förgångna
Och Dejelill hon pryddes allt uti brudskrud,
men ögonen de lekte till sjöastranden ut
Så månde ju min sorg förgångna
Så drucko de bröllop i dagarne tre,
men inte ville bruden på brudgummen se
Så månde ju min sorg förgångna
Så drucko de bröllop i dagarne fem,
men inte ville bruden till sängen gå än
Så månde ju min sorg förgångna
"Ack, vad jag ser, nu jag ser min Lagerman
komma seglande med skeppen i land"
Så månde ju min sorg förgångna
Och Lagerman han satte sig på sadelen röd
Han rider allt hårdare än fågelen flög
Och Lagerman han stiger sig åt bröllopssalen in
Där famntog han Dejelill och kysste hennes kind
Så månde ju min sorg förgångna
Och femti tunnor öl och femti tunnor vin,
det gav han herr Hjorts män för bröllopskostnan sin
Så månde ju min sorg förgångna
