En ensam koltrast, han sjunger sin skymningssång
vi står intill varandra och vi lyssnar andaktsfyllt
en vårkväll på min balkong
Jag talar allvar men du har nära till skratt
som en sphinx, lika gåtfull är du
säkert begriper du att
Veta var vi står är svårt och
vart vi går är upp till dig
Om du vill gå långsamt så är det okej
och att jag är kär är klart
och vart det bär är upp till dig
Men välj rätta vägen tillsammans med mig
Jag tror så mycket på oss, du vet vad jag menar
en del som skiljer förstås men mycket mer som förenar
Att jag ber om mer är sant
och vad som sker är upp till dig
Ja, säg vad du känner men säg inte nej
Nu tystnar fågeln men tonen dröjer sig kvar
och någonstans långt borta tar en annan koltrast vid
och ger ett lockande svar
Jag ber dig stanna, du säger hastigt godnatt
du är skygg och så sparsam med ord
men du förstår säkert att
Veta var vi står är svårt och
vart vi går är upp till dig
Om du vill gå långsamt så är det okej
och att jag är kär är klart
och vart det bär är upp till dig
Men välj rätta vägen tillsammans med mig
Jag tror så mycket på oss, du vet vad jag menar
en del som skiljer förstås men mycket mer som förenar
Att jag ber om mer är sant
och vad som sker är upp till dig
Men välj rätta vägen tillsammans med mig
Ja, säg vad du känner men säg inte nej
