I det fina tunna ljuset
står jag
och väntar tyst
sommaren är framför
kvarteret
nästan tömt
på människor och känslor
ingen rörelse någonstans
Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam
Den fina tunna linjen
mellan våran värld
och din
skär igenom varje ljud
genom varje utsträckt tanke
varje ansats att förstå
varje sång
jag någonsin sjöng
Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam
Jag har längtat efter våld
efter hämnd
och mer förnedring
men den stora, stora rädslan
är inte här ikväll
det ekar mellan husen
ingen rörelse någonstans
bara fina
tunna ljuset
mellan våran värld och din
Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam