Från Bastukvintettens CD ELDAR I DRÖMMEN...
Vilket märkligt hus!
Bor det någon här?
Mer än råttorna
som springer där?
Alla fönster ser
liksom blinda ut.
Det gapar tomt och svart
där dörren hängt förut.
Jag är dödens trött
och sadlar av min häst.
Ingen tar emot
denna sena gäst.
Jag går mot hålet där
dörren en gång fanns.
Och jag undrar så,
var jag är nånstans.
Och jag kliver in
i en dunkel bar.
Det finns själar där
som har glömt sig kvar.
Någon frågar mig
var jag kommer ifrån
när jag rättar till
en sned ikon.
Och jag tvingas in
i en diskussion,
någon sjunger lågt
utan takt och ton.
En dvärg drar kniv
och ska döda mig
men han flinar till
och ångrar sig.
Vilket jävla hus!
Var här dårhus förr,
folk i vita rockar
och en pansardörr?
Och jag frågar om
folk här inte vet
att man kan ta sig fram
med värdighet.
"Här är intet nytt",
får jag då till svar,
"man får vara nöjd
med den lott man har.
Ingen bryr sig här,
alla stinker skit.
Blir det illa så
badar vi i sprit"
"Jag har flytt från varg,
hästar sprängde jag
för att komma hem
till mitt hus en dag.
Där ikonens ljus
brinner starkt och klart,
där man lever stolt
och sjunger underbart.
" Vad är det för hus,
det du snackar om?
Våld och vodka styr
här sen mörkret kom.
Här vet vi att rätt
står sig ganska slätt,
och ikoner trivs
när de hänger snett"
Så jag tog min häst
och red därifrån.
I mitt hjärta hängde det
en sned ikon.
Jag vill leva bra,
det är allt jag vill.
Jag vill hitta huset
som jag längtar till.
Jag red från Rysslands hus,
längs den väg jag kom,
och nu så tvivlar jag
på det jag drömmer om.
Så glöm min sång min vän,
glöm min tragedi,
sjung hellre Svarta ögon du,
det är vacker rysk poesi...
Vladimir Vysotskij
J. Ginsby sv. övers. 2003-10-29
